Ettan - En Friskis helg

Nu blev det äntligen av! Ett halvår försenat kom jag äntligen iväg på Friskis & Svettis introduktion utbildning, kallad Ettan.

När jag var yngre var bland det bästa jag visste att åka iväg på läger. En helg borta från verkligheten tillsammans med jämnåriga med samma intressen. En helg full med bus, aktiviteter och mat. Någon som inte var ens föräldrar som sa åt en vad man skulle göra och var man skulle vara, sena nätter och mycket skratt. Inte visste jag att läger kunde vara lika kul i vuxen ålder.

Jag tänker inte skriva så mycket om själva utbildningen, för jag tycker det ska ligga lite mystik och överraskningsmoment när man kommer till kursen. Det finns dock lite saker jag inte kan låta bli att dela med mig av och dessa kommer här nedan.

Det blev en lång helg från torsdag lunch till söndag eftermiddag. Redan vid Slussen här i Stockholm var vi en liten grupp som hittade varandra, vilket inte var så svårt då vi var de enda med mycket mycket packning som skulle på bussen. Personligen tyckte jag det var skönt att redan då få några namn att lära mig och varifrån de kom. På bussen valde jag dock att inte vara social utan spara på krafterna genom att läsa en bok, någonting som visade sig vara smart.

Från det att utbildningen drog igång tills vi sa hejdå var det ett högt tempo med mycket teori (läs korvstoppning) och även mycket praktiska moment. Jag skulle säga att det är en riktig lyx att få en sån här helg. Du får en grund i allt vad rör hälsa, kost och träning men du får även prova på massor av träning. Det här var kanske inte så överraskande, det var ju trots allt en träningsutbildning.

Det som överraskade mig var glädjen och gemenskapen genom hela helgen. Du var aldrig ensam och behövde aldrig känna dig ensam. När jag kom med min tallrik i matsalen var jag aldrig rädd för att inte hitta ett bord att sitta vid eller rädd för att behöva äta ensam. Oron låg snarare i att inte hinna prata med alla, något jag inte gjorde. Det är väl sällan man hinner med alla men större delen av gruppen hann jag prata med. Tänk också vilka samtal som uppstår i en grupp när den yngsta är strax över 20 år och den äldsta är pensionär. När får du någonsin chansen att umgås i en sådan grupp, annat än vid släkt träffar.

Ett litet tips när man är iväg. I fredags ställde jag klockan lite tidigare, för att vakna och få lite egentid och lite endorfiner. Jag hade sett att det var väldigt fin skog runt kursgården som jag ville springa i. När jag kom ut på morgonen såg jag det vackra ljuset som kom från solen. La om min initiala plan och sprang mot solen, vilket visade sig vara helt rätt. Ljuset ledde mig till vattnet och där fick jag bevittna en fantastisk soluppgång. Jag avslutade mitt träningspass med ett dopp i havet och när jag efter duschen tog dagens första kopp med kaffe svävade jag fortfarande på de sista endorfinvågorna.

Nu är jag hemma i soffan och är trött i huvudet och mör i kroppen. Jag kommer sova gott inatt och drömma mig tillbaka till helgens upplevelser och vänner.