Min första runstreak (del 2) - nu är jag klar

Nu har jag sprungit varje dag i 50 dagar, vilket blev 19 fler dagar än planerat. Visst var jag skeptisk till en början. Vad får man egentligen ut av att springa varje dag? Det kan väl inte bli någon kvalité i passen? Att springa varje dag har både givit mig lugn, en andningsplats men även bidragit till stress och skam. Det här är min reflektion av de 50 dagarna som det blev.

Första veckan var mentalt väldigt jobbig, dagarna som skulle vara vilodagar, alltså att man springer ett kortare pass och lite långsammare, var särskilt dagar då jag fick tvinga ut mig själv. Efter första veckan kom en annan motgång att bearbeta som höll i sig betydligt längre, makens tjat:

- Du vet att det där ger ingenting

- Måste du springa idag?

- Nu är det så sent

och så vidare. Han sa det inte för att hejda mig utan av omtanke. Ja, varför skulle jag bege mig ut klockan nio efter middagen och springa? Eller varför skulle jag bege mig ut när benen kändes som bly dagen efter ett tufft pass? Men jag kämpade på och nu mot slutet blev min dagliga löpning en självklarhet även för honom.

- Har du sprungit idag?

- När tänkte du springa idag?

- Vad har du för pass idag?

Dagar då mitt arbete totalt dränerat mig har runstreaken varit min räddning. När man slutat jobbet och är som en urvriden disktrasa, är på riktigt dåligt humör och inte sprungit ännu. Ja, tack vare runstreaken tog jag mig ut och fick friskluft och en chans att rensa huvudet. Att dessutom komma hem till lagad mat blev dessa dagar ett fint avslut på riktiga skitdagar. Hur löpningen påverkade mig till det positiva under corona pandemin var det som fick mig att fortsätta efter mitt mål på 31 dagar. Mitt mål på 31 dagar ändrades till en tanke om att hålla i detta tills coronapandemin skulle vara över.

Pandemin är inte över, så vad hände? Jag har vacklat lite till och från genom hela min runstreak resa, tidsvis älskat det och tidsvis verkligen ogillat det. Det var först när jag och Jonas firade vår ettåriga bröllopsdag som jag bestämde mig. Vi båda gillar att röra på oss och uppleva naturen så dagen firades genom att cykla ut till Lovön och sedan ägna hela dagen åt att vandra omkring på ön och äta gott. När vi kom hem igen framåt kvällen, trötta i benen och allmänt slöa efter en heldag i solen då man bara vill sjunka ner i soffan och gosa och skåla för sitt första år. Då klämde jag ur mig att jag måste ut och springa. Det kändes så fel och jag kände viss skam över att låta runstreaken kidnappa vår kväll. Varför gör jag det här? Jag insåg att runstreak för mig var ingenting jag behövde för att komma ut och röra på mig, att jaga en siffra och vara med i en klubb där man alltid blickar upp mot dem som har en högre siffra nej tack. Varför gjorde jag det då? Jo, men jag gillade dagarna som varit skit på jobbet då jag tvingades ut. Jag gillade att jag tog mig ut ur lägenheten varje dag. Men det var ju att komma ut och att röra på mig som jag gillade, inte löpningen per se.

Så från och med imorgon byter jag min runstreak mot en hälsostreak. Istället för att springa 1,6 km eller springa i 20 minuter så byter jag det mot valfri aktivitet utomhus i 30 minuter.

För mig är tiden viktig och jag valde 30 minuter då det är en siffra som återkommer när man pratar hälsa, jag har inte gjort någon vidare efterforskning men det känns rätt. Att vara utomhus är nyckeln och särskilt nu under pandemin, jag vill tvinga mig ut ur lägenheten varje dag.

Med mitt nya egna streak-koncept hoppas jag få in mer varierad träning. Under runstreaken valde jag ofta bort styrketräning för att jag bara hade 30 minuter till förfogande och då behövde prioritera löpningen varje gång. Nu hoppas jag få in mer styrketräning, yoga, cykling men framförallt om jag vandrat en heldag så har jag rätt att sjunka ner i soffan med min man på kvällen.

Vågar du prova du också? Hjälp mig sprida hölsostreak med #hälsostreak och skriv gärna något om hur det går, hur det känns och hur många dagar du räknat.